Stigbjörn Bergensten är inte arkitekt. Ej heller ingenjör. Han är dessutom en usel hantverkare, enligt egen uppfattning. Däremot är han sedan många år kåsör i Nerikes Allehanda och en del andra tidningar. Och det är i egenskap som kåsör han förekommer på denna hemsida. För tydlighetens skull bör vi påpeka att de åsikter och de reflektioner som Stigbjörn Bergensten torgför inte nödvändigtvis behöver återspegla ståndpunkter hos Hållén Arkitekter eller företagets medarbetare.


Arkitektmetoden för att värma hus

Att värma upp bostäder genom att umgås är miljövänligt och
trevligt, enligt arkitekt Y. OBS! Personerna på bilden har
ingen anknytning till själva artikeln.

Nu är det vinter. Eller? Just när jag skriver det här visar termometern på plus sex grader trots att det är början på februari.

För några veckor sedan var det rena vintervädret. Massor med snö. Sen kom värmen. Vädret är lika opålitligt som ett vallöfte och plötsligt kan det bli det tjugo minusgrader igen, kanske när du tar del av den här texten.

Det får mig att tänka på Y, en man med principer. Han är dessutom arkitekt. Hans liv är omgärdat av egenhändigt konstruerade regler och jag antar att det är något som även ingår i yrkesrollen. Han är också väldigt ekonomisk. Snål, skulle en del kanske påstå. Hans hus värms upp av en luftvärmepump. Den startar han 1 oktober, oavsett utomhustemperaturen. Han stänger av den 31 mars. Det innebär att det kan vara ruskigt kallt hemma hos honom i slutet av september eller i början av april.

Hur gör han då för att slippa frysa? Ja, dum är han avgjort inte. Därför har han skapat en ”umgängeskapacivitet” som innebär att när temperaturen sjunker bjuder han in ett antal vänner som huttrande slår sig ned i hans vardagsrum.

– En människa i vila utvecklar en watt värme per kilogram kroppsvikt. En 80 kilos karl ger alltså mer värme än en 75-wattslampa. Inte illa. Och det här gäller om man sitter still. Rör man sig blir siffran ännu bättre, förklarar arkitekt Y.

För att uppnå önskad effekt anordnar därför Y danskvällar. Han har då räknat ut att om han bjuder in 7-8 danssugna personer som tillsammans avger värme motsvarande omkring två kilowatt per timme sparar han cirka en hundralapp på att inte ha sin luftvärmepump igång.

– Värmen från en sådan festkväll håller sig kvar i huset i minst tre dagar, säger han. Nackdelen är förstås att om man bjuder hem folk förväntar de sig något slags servering, kanske till och med av starka drycker, som ju sällan är billiga.

– Knytkalas, broder, knytkalas. Det är tidens melodi, säger han.

Jag har själv aldrig blivit inbjuden till arkitekt Y, men så är jag inte heller dansant. Men jag har testat hans metod och vet att den fungerar. Häromveckan, när det fortfarande var minusgrader ute, bjöd jag hem ett gäng trevliga människor, slog av värmepannan och fann att temperaturen inomhus ändå höll sig på en angenäm nivå.

Arkitekter är ett knepigt släkte, men ibland kan de ha rätt. Om vi umgås mer, med eller utan dans, kan vi spara oerhörda mängder energi, minska oljeberoende, stänga av ett par kärnkraftverk och på köpet få ett trevligare liv.


Stigbjörn Bergensten